i 13 år har vi varit oskiljaktiga. i stort sett. inom oss har vi varit det iallafall, och jag kunde inte låta bli att tänka på oss idag och hur vi har förändrats.
för 10 år sedan var vi bombsäkra på att vi skulle bo i ett hus i san fransisco tillsammans och jag skulle vara kock och du en auktionutvärderare eller vad det nu heter. (som prue i förhäxad).
sen kom högstadiet, men vi var fortfarande inne på att vi skulle ha en lägenhet tillsammans nånstans i världen, vi pratade om att åka till australien tillsammans.
sedan träffade jag en kille, 1 månad senare träffar du en kille.
den killen jag träffade var väl inte den bästa för mig, men det visste jag inte då, du och din kille håller fortfarande tillsammans.
efter studenten flyttade jag till barcelona, blev singel och levde ett liv som jag aldrig trodde att jag skulle leva. det var en bra period i mitt liv, mycket skratt men också mycket tårar. men det är ju så här i livet, ibland skrattar man, ibland gråter man, man behöver ventilera sig. andas och leva. uppleva ögonblick man aldrig vill glömma och ögonblick man skulle sälja sin själ för att glömma.
du åkte till australien, upplevde ett och annat, en hel del roligt och en hel del tråkigt. men vem skulle du vara idag om du inte upplevt dessa saker? skulle du och jag fortfarande vara de vänner vi är idag?
trots allt så har ju mina erfarenheter skapat mig till den jag är, samma sak med dig, och hur vet man att du skulle vara den du är idag om en viss händelse aldrig skett?
idag bor jag i barcelona för andra gången i mitt liv, ny pojkvän, nya vänner.
men ibland kan jag inte låta bli att tänka att jag är otroligt lyckligt lottad som fortfarande har dig kvar. i vått och torrt.
