söndag 18 november 2007

kärlek

tänk att ett vanligt telefonsamtal där man får lyssna på världens mysigaste röst kan få en att le inombords så länge. att någon flera hundra mil bort kan få en att må så bra. en riktig må-bra känsla i hela kroppen så det verkligen värmer. en ännu större saknad-känsla givetvis, men den får man stå ut med. det skänker bara lite mer spänning åt det hela. bara tänk när jag äntligen får träffa honom igen. när jag kan se hans leende, när jag kan känna hans andetag när han skrattar, när han lägger armen om mig som bara han gör. bara tänk då.

Inga kommentarer: