tutti frutti

gårkvällen spenderades i sängen (påklädda dock), med killen, mr cash, fruktsallad och walk the line. mysigt mysigt.

idag dock höll jag på att avlida på väg hem, att gå 3 km i 3 graders värme är inget jag rekommenderar. men jag överlevde. puuuh.

har ingen motivation till att skriva något idag, utan jag ska bara slappa och sen ringa pojkvännen och höra hur det går med vår bebis.

ciao.

mr cash.

tack for igarkvall mor o far. det var supertrevligt!

kvallen ska spenderas framfor datorn, film och varan lilla johnny cash.

imorgon, som spanjorerna säger.

idag klättrade jag upp på vårat berg där jag bor för att ta mig till sjukhuset igen. ni förstår, här i spanien måste man ha ett intyg på att man är sjuk varje gång man är sjuk. men det räcker inte bara med det, är man sjuk en längre tid så måste man skaffa sig ett intyg på att man har ett intyg redan för sin sjukdom. så idag så begav jag mig ut på: expedition intyg av intygshämtning.
eftersom min spanska är väldigt knacklig, så hade jag ångest för det också när jag kom fram. men allt gick strålande, min spanska flöt på som bara den (nåväl) och jag fick intyget efter enbart 2 (!) minuter (sant)!

imorgon kommer engelsmannen hem också. jag har längtat efter honom och det ska bli underbart att äntligen få sova två i samma säng igen.

kärlek

jag har som sagt sjukledigt från jobbet och idag ringde min kära kollega och specialist (även god vän) till mig helt oväntat och bara undrade vart jag tagit vägen? han har varit på semester i grekland nu i 10 dagar och kom tillbaka idag, och såg då direkt att jag inte var där.
-vi måste ju ut och ta några bärs snart juuu" utbrister han.
kärlek till mina vänner.

på tal om favoriten, här är äldre brorsan

har alltid varit förtjust i river phoenix, och när jag ändå är i farten och "hyllar" folk, så hmm, varför inte?

min favorit

Warden: Try not to sing anything that reminds them that they're in prison.

Johnny Cash: You think they forgot?

houston, we have a problem

det finns ingen aktivitet i hjärnan idag. närmaste läkare skulle förklara mig hjärndöd omedelbart. så nu ska jag och min värdelösa, gråa massa hasa sig till soffan och slötitta på pappi som spelar tv-spel.

hål i läppen

nu ska jag iväg och göra ett skitsnyggt hål i min underläpp. nervöst.

jobbigt

nu ska jag bege mig ner till restaurangen i regn och rusk. idag gillar jag inte barcelona.

p.s. nu finns det bara 3 palpisar kvar. d.s

peace, love & understanding

jag har svårt att hata människor, jag anser att hata är ett väldigt starkt ord, och det är väldigt få människor som jag har placerat under kategorin "hatar". dock retar jag och stör mig på väldigt många bloggare och bloggerskor. måste bara tillägga att jag retar mig på deras bloggpersonlighet och de saker de skriver om i sin blogg, jag känner dem ju inte personligen och privat kan de vara världens underbaraste människor.

Tänker inte nämna några namn, för jag vill inte peka ut folk, men för att rikta in sig på bloggare/bloggerskor i barcelona så finns det en specifik jag stör mig på.
en tjej, det är det enda jag kan och vill avslöja om denna bloggpersonlighet. det som retar mig på henne är att hon verkligen tror att hon är jordens mittpunkt, hon lever värsta lyxlivet och alla (kända) killar flirtar med henne. det är inget fel på självförtroende, det ska man ha, och det bästa jag vet är folk som kan vara stolta över sig själva och gärna vara lite kaxiga. men när denna stoltheten och kaxigheten går över till mallighet och skrytsamhet så är inte jag med längre.

denna bloggerska, som förhoppningsvis har en annan personlighet i det verkliga livet, representerar allt det jag inte kan med i allas vår bloggsfär.

la familia

min familj är de viktigaste jag har. om jag någonsin måste välja någonting, så väljer jag utan tvekan familjen. vår familj är jävligt sammansvetsad, vilket vissa människor har svårt att förstå eller har åsikter om. men oavsett, så är det min familj och jag älskar dem över allt annat och jag vet att de känner samma sak för mig.

tredje dagen

ikväll ska engelsmannen på svensexa. de ska strax börja äta middagen före hela spektaklet. undrar hur många fyllesms jag kommer få idag?

tre dagar räcker, nu tycker jag att han kan komma hem.

törnrosa

inatt sov jag i tusen långa år. eller inte.
tre timmar tyckte valparna va okej, sen ska vi upp.
godmorgon!

and they call it puppy love

ikväll kollade jag och familjen på "blood diamond" och den var väldiigt bra. tänkvärd om inte annat. den kändes. upprör och väcker känslor. det är så jag vill att det ska vara när man ser en film, det ska röra om i magen och sätta igång hjärnans tankeverksamhet.

killen har även lyckats skicka iväg lite fyllesms, en resa till new york nämdes. detta ska jag glatt påminna honom om. och hur är det man säger, sagt är sagt.

plus att jag har fem odrägliga valpar som jag ska sova med inatt. problemet är dock att valparna inte vill sova. hade de inte varit så söta så hade jag banne mig slängt ner dom i garaget. men så tittar de på mig, med de där ögonen och allt är förlåtet. iallafall för fem minuter, alltså tills de börjar pipa igen.
nu blir det ett nytt försök, snälla palpar, sooooov.

Bitterfitta

det är som så, i spanien måste man ha ett intyg på att man är sjuk och detta hämtar man hos doktorn (givetvis). här i barcelona pratar ingen engelska, jag pratar ingen spanska (eller väldigt basic), så jag går upp till sjukhuset, styr mina steg mot receptionen och säger då till kvinnan bakom disken att jag vill ha en tid för ett läkarbesök. på spanska. hon svarar på katalan. plus att hon mumlar. jag säger då ursäkta, fortfarande på SPANSKA, hon upprepar den katalanska frasen, och med upprepar menar jag att hon upprepade exakt det hon sa innan, med mummel och allt.
då frågar jag lite försynt att hon kanske kan prata engelska, eftersom hon tydligen vägrar prata spanska också, det skulle jag aldrig ha gjort. hon tittade på mig som om jag vore ett avskum, en alien som inkräktar på hennes planet. då gapar hon någonting på katalan och det jag uppfattar är en kort fras i början av detta gapande om att hpn frågor mig när jag vill ha..... NOW! skriker hon helt plötsligt på engelska.
jag nickar och svarar på spanska att ja nu, idag, låter alldeles utmärkt.
det hela slutade med att hon faktiskt inte gav mig någon tid, så jag fick sitta och vänta i två timmar på att få träffa en läkare.
efter att jag fått mina papper, så gick ajg ut och förbi receptionen där denna hemska kvinna satt.
bitterfitta mumlar jag på svenska och ler mot henne.
ibland är det skönt att prata ett språk ingen förstår i detta land.

andra dagen

medan killen min befinner sig i glasgow och dricker guiness eller vad man nu gör i skottland, så ska jag hälla i mig...... cola och mumsa i chips och nötter.
nästan samma sak.

en tanke, många frågor

gårkvällen spenderades på vår altan, mycket prat, mycket öl och många tankar.
vet varken ut eller in längre, jag vill så mycket hela tiden och helst överallt.
jag tänker ta en liten funderare och tänka och ta reda på vad jag vill.

Brinnande läpparna

Excuse me sir, when are you leaving?

idag åker min engelsman till skottland. en vecka ska han vara borta.
party hardy från och med idag då alltså?

Sjukskrivning

så, med start den 16-08-2007 så är jag sjukskriven på obestämd tid. något som är mycket behövligt.
har mått väldigt dåligt ett tag, och mår fortfarande väldigt dåligt och jobbet, det ska vi inte prata om. jag jobbar på bank. det räcker med den informationen. jag trivs inte. inte nu iallfall. förhoppningsvis så kommer jag må bättre när jag kommer tillbaka.
men trots allt var jag tvungen att bege mig till jobbet idag ändå. papper som måste inlämnas.
viktiga papper.
nu är det gjort.
nu ska jag luta mig tillbaka och koppla av.
må bra.

Tillbaka till Framtiden

jag har länge misstänkt vad som komma skall, sett det oundvikliga.
länge har jag försökt ignorera rösten som säger "snart maria, snart." helt i onödan såklart. såklart.
givetvis förstår jag, det kliar ganska friskt i min kropp också, men jag är inte klar, inte idag, inte imorgon och inte än. min älskade familj, mammi, pappi, Smick, Flick, Fricke, Persika och Pukyboy.