jag har länge misstänkt vad som komma skall, sett det oundvikliga.
länge har jag försökt ignorera rösten som säger "snart maria, snart." helt i onödan såklart. såklart.
givetvis förstår jag, det kliar ganska friskt i min kropp också, men jag är inte klar, inte idag, inte imorgon och inte än. min älskade familj, mammi, pappi, Smick, Flick, Fricke, Persika och Pukyboy.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Men lilla gumman, när du är klar och det kan bli fortare än vad du anar så är du alltid välkommen! Mitt hjärta är halvt nu när du kommer vara så långt ifrån mig. Men OM du känner och funderar så är du ALLTID välkommen. Stor puss o kram från mammi
Skicka en kommentar